Ingenting spelar längre någon roll, ställer mig i hallen och väntar tills jag fattar vad som hänt.
Dagarna går men det känns som om att jag bara står stilla, känns som om att jag har fryst fast i marken, och jag vet inte hur jag ska ta mig loss. Jag vet inte hur jag ska kunna gå framåt, många säger att det bara är att strunta i de känslor som jag har för honom, men jag vet att om jag bara gömmer mina känslor så kommer dem hinna ikapp mig senare och då blir det värre!
Men hur blir man av med känslor för någon, när man inte förstår att han ALDRIG mer kommer komma tillbaka, att man har förlorat honom! Att han bara kommer vara den där killen som man har i sina drömmar, drömmar där man återigen upplever att han gång på gång lämnar en - ständigt bli påmind om att han lämnade dig!
Jag försöker vara stark, jag försöker ta mig genom dagarna med ett leende, men det gör så fruktansvärt ont inom mig, en ständig smärta som inte försvinner, känns som om att jag är ihålig - så känns det att vara utan den man håller kär!
"Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit"
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit"
