BloggportalVardagsbloggar

vill känna att jag lever, veta att jag räcker till!

 
Jag känner mig tom, jag känner mig ihålig, jag varken skrattar eller gråter!
Tiden går medans det känns som om att jag står kvar på samma plats
som jag gjorde för 2 veckor sedan, som om att jag inte inser vad som hänt!

Det är nätterna som är det värsta, då drömmar jag om dig, vet inte hur många gånger varje
natt, som jag vaknar och hoppas att allt är en dröm, men efter en stund hinner
verkligheten ikapp mig, och tårarna rinner ner för mina kinder. Mina nätter handlar
om drömmar, panik och tårar - när ska det sluta, när ska jag kunna leva igen?

Jag önskar att jag bara kunde stänga av allt jag känner, bara kunna trycka på en knapp
och så känner jag ingenting. Eller bara knäppa med fingrarna och så är allt som vanligt
eller att kunna spola tillbaka tiden tills när allt var bra!
 
Jag försöker vara glad även fast du inte vill vara med mig. Försöker acceptera läget som det är.
 
 

Kommentera här: